Fick nyss ett jobbigt samtal om att min gammelfarmor, alltså pappas farmor (har varit som en extra farmor till mig) har somnat in. Jag tog det väldigt hårt eftersom jag alltid har haft en bra relation till henne och hon har alltid varit snäll med mig och min bror, skämt bort oss i vått och torrt! Hon var så fin även fast hon var 82 år, det är ändå inte jättemycket. Men vi var på sjukhuset igår och jag tänkte inte följa med dit först, men sen var det nåt inom mig som sa att " följ med, för det kan vara sista gången du ser henne" och det var det. Att komma in där igår och se henne ligga och andas ytligt och kvida var ingen rolig syn, jag hoppas verkligen att hon har det bättre nu. När jag skriver så ryser jag i hela kroppen och det känns som att hon står precis bakom mig och iakttar mig. Riktigt äcklig och hemskt känsla, tårarna bara rinner och det tänker jag låta dom göra för det är hon värd. Jag kommer alltid att älska dig Linnea Johansson, du finns i mitt hjärta och mina tankar och hos mig får du vara så mycket du vill!