Nu har jag verkligen insett på riktigt att man ska ta vara på när man har en fullt frisk och fungerande kropp. Nu har jag bara en trasig muskel, men dra åt h****** vad handikappad jag är. Kan inte lyfta nånting, inte laga mat, inte skriva, blir typ deprimerad för jag inte kan göra nåt själv. När jag vaknade i morse så kändes det ingenting och jag tänkte " men yeeeess de e borta!" nee... blev bara värre och värre och ondare och ondare, kan inte ens klä på mig själv!!! Nu sitter jag här liten och ensam med ett bandage runt armen och två mackor med te till middag FÖR JAG KLARAR JU INTE AV ATT GÖRA NÅT ANNAT. Ingen är hemma och tar hand om mig :( nu är det dåligt alltså..

Haha förutom att jag whinar över det där så går iaf pluggningen bra, allting kan ju inte va dåligt!

Nu blir det bara att vilavilavila och tänka positivt, de går över :) 

 

Puss